ochjagvill

Magin är över. Bittert.

Julafton har varit mysig och otroligt bra bara. Pappa kom in i morgonrock och tomeluva, med te och lussebulle, och sjöng Nu så kommer julen. Som alla år. Vi var på julspel i kyrkan, som alla år. Åkte hem, åt massa, sjöng massa (pappa gjorde sjöng o helga natt - som alla år. fantastiskt), läste julevangeliet. Julklappisar. Jag hade gjort grymma rim. Var sjukt nöjd.

Jag fick Tomas Tranströmers samlade verk. Inbunden, riktig bok. Jag läste hela ikväll. Okej, jag läste inte alla dikter. Men jag skummade igenom hela. Gjorde hundöron på de sidor där de särskilda dikterna som gjorde ett speciellt intryck. Strök under meningar, skrev kommentarer. Fattar inte hur ord kan bli magiska. Hur de kan göra så att det suger till i hjärtat. För det händer flera gånger när jag läser Tomas Tranströmers dikter.

Min mamma är så otroligt fin. Hon gav oss alla fyra fotbad, fotmassage, peeling och alltihop. Hon sa att det var ett tack för allt som vi har gjort för henne. Min mamma är fantastisk.

Imorgon ska vi se på harry potter hela familjen. Hemmabio med risgrynsgröt.

Ikväll hade vi 30 st levande ljus tända i vardagsrummet. Plus brasa och adventsljusstakarna och elljusen i granen.

Jag är otroligt nöjd. Och glad, över min familj.

Och så är jag glad för att Jesus föddes. Asså hurra och grattis och halleluja till Jesus!!! Det är bara för grymt.

god jul på er kompisarna

När jag gick på Götgatan idag såg jag en tjej gå fram till en man o en kvinna och säga heeej vad längesedan det var, hur är det? Mannen gjorde ett försök att säga något, men kvinnan hann före. Det är skit! svarade hon. Sedan gick hon. Sjukt konstig grej. Tänk om man skulle säga hur man kände varenda gång någon frågade hur man mådde. Vad många stela ögonblick det skulle bli då. Fast å andra sidan behöver man ju inte alltid le asstort och säga att livet är hurra. Om det inte är det.

Idag öppnade jag sex luckor i min choklad kalender. SEX ST!!!! Hur ofta sparar man sex st luckor i ens chokladkalender?

Imorgon åker vi till Lanzarote. Eller snarare om några timmar, ska gå upp kl fyra. Asså! Jag fattar inte att jag ska dit. Det har varit så himla mycket skolan att jag inte har hunnit tänka så långt. Ojoj. Jag ska verkligen till solen. Najs. Fast jag kommer hem till jul. Tur det!

Hejdåis, nu åker jag till lanziz. Det skulle inte rimma, bara så att ni vet. Haresåbra

December springer iväg! I övermorgon åker jag till Lanzarote. Och när vi kommer hem är det bara några timmar till julafton, sedan är julen slut! Ojoj. Ja, jag har iaf hunnit äta jättejättejättemycket lussebullar och knäck den här julen. Och det är ju ändå något.

Nu har jag två saker kvar på min lista. Skriva samhällsuppsats och köpa julklappar. Samhällsuppsatsen skulle jag ha skrivit ikväll, fast det gjorde jag inte för jag kollade på julkalendern istället. Jag har några julklappar kvar att köpa. Men snart är alla saker på listan gjorda. Det känns amazing.

Jag vill skriva dagbok, läsa harry, slå in julklappar och skriva julrim. Men jag måste skriva en samhällsuppsats, parthey. Fast jag är ganska trött. Så hellre sover jag. Missade ju faktiskt en hel natts sömn natten till den 13e. Imorgon är jag i princip ledig. Har en lektion halv två. Yes.

Jag är nästan klar med min filosofiuppsats. Nu ska jag bara ta upp en sista sak, och sedan ska jag knyta ihop säcken. Att knyta ihop säcken är fett svårt. Jag struntar nästan i vilket betyg jag får på den uppsatsen. Vill bara ha gjort min åsikt hörd. Och så vill jag bara ha den ur världen, uppsatsen alltså. Skaskaska bli klar imorgon. Måste.

Jag har typ ett myggbett på min örsnibb. Kan man ens ha det där? Och i december?

det här karamellträdet har jag ätit karameller ifrån. det skulle ni allt vilja va

Jag lyssnar på narre musik.

Jag är disträ.

Jag är stressad. Åker till Lanzarote nästa fredag. Hur ska jag hinna med allt i livet? Jag har iofs väldigt många röda fina bockar på min lista över livet fast de grejerna jag har kvar är feta.

Igår körde vi badminton på gympan. Idag har jag brutal träningsvärk. Asså det känns liksom inte som att man ska få träningsvärk av att köra badminton, kom igen, badminton. Det känns som en mes-sport. Men tji fick jag.

Igår skrev jag klart mitt engelskatal, idag skulle jag ha börjat på min filosofiuppgift. Jag började inte skriva, men jag började läsa och jag började tänka. Det är väl alltid något.

Jag längtar till nyår. Tycker oftast att det är väldigt roligt med nyår. Och nästa år är ju 2012. Då ska världen inte gå under. Tji fick de som trodde det.

Nästa vecka har vi typ femton luciatåg eller nåt sånt. Weho. Jag ska vara med på luciamorgon på tv4 iofs, det blir kul. Vi ska vara där kl fyra på morgonen :) Nä nu är det dags att kolla på de julkalendernavsnitten jag har missat. Julkalendern äger.

man kan ju inte annat än älska kameran på iphonen som man använder när man ska ta kort på sig själv. särskilt när den kommer upp helt oväntat när man ska ta ett vanligt foto. då ser man plötsligt sig själv, med lite dubbelhaka och allt sånt. fantastiskt!

Jag såg ett rådjur när jag gick hem. Det är nåt magiskt över rådjur. Jag tänker bara på patronusar när jag ser ett rådjur.

---

Jag ska skriva ett tal till engelskan idag, nu. Klockan är halv elva och jag är väldigt trött. Meeen jag måste. Jag vill ligga i min säng och läsa lite harry och lite bibel och sen vill jag släcka fast det fortfarande är litelite svagt ljust i rummet för att min ljusslinga hänger i mitt fönster. Sen vill jag tänka.

Idag bakade jag pepparkakor med Lotta. Jag gjorde en pippikaka. Asså en pepparkaka i form av Pippi Långstrump. Vi gjorde också mumin, musse, helikoptern, dinosaurien och smurfen.

Jag åker till Lanzarote nästa fredag, den sextonde. Sjukt löst.

Jag har börjat lyssna på Ben Howard. Det är bäst.

Min syster är bäst. Jag har så roligt med henne.

Nu är klockan mycket. Dags att skriva tal. Wehoooo. C'mon say weho (som ultimate party girl skulle ha sagt)

---

- Åh vad hungrig jag är. Jag åt bara fisk till lunch.

- Ja det håller man sig kanske inte på så länge. Vad ska du laga när du kommer hem då?

- Laga?! Nej, jag tar mig bara en smörgås! Jag lagar aldrig mat om kvällarna. Jag äter bara mat en gång om dagen.

- Jaa, jag förstår det gör jag också. Men tänk att det faktiskt finns de som äter både lunch och middag!

- Om jag skulle göra det skulle jag bli så rund!

- Ja, jag äter aldrig middag. Det räcker verkligen med lunch.

---

Sjukt konstig sak att säga. Att det finns de som faktiskt äter både lunch och middag. Eh, ja. Det är inte asovanligt liksom.

jag har sovit i kökssoffan i två timmar nu på eftermiddagen. jag vet inte om det är bra eller inte. två timmar kanske är en för lång powernap?

imorgon börjar jag kl elva. hurraaaaa.

min brorsa spelar trummor ashårt. det är najs.

jag ska snart laga jättegod mat som Elsas mamma lärde mig i lördags. Baconpasta. Det är bara krossade tomater, gul lök och bacon. Och pasta. Det är bäst och asgott.

ikväll ska jag hinna med att göra massa saker, t ex skriva en krönika. jag tänkte skriva "hoppas att jag gör det", men om jag har den inställningen blir det bara dåligt. jag kommer skriva en krönika och den kommer bli jättebra.

---

ibland saknar jag det här en del

---

Igår tittade mamma, pappa och lillebror på Vem kan slå Filip och Fredrik. Sista tävlingen hade nåt att göra med att man skulle skjuta en boll i mål. Medan jag stod inne i badrummet och borstade tänderna hörde jag hur de satt och ba "kom igen kom igen kom igen, sätt den då, sätt den". Sen hörde jag hur de ropade "JAAAAA YES VILKEN SNYGG FINT, HAN SATTE DEN!!!". Och så jublade de jättelänge och lät otroligt lyckliga för att den personen de ville skulle vinna skjöt i mål och vann. Då kom jag att tänka på hur litet perspektiv vi svenskar har. Inte alla svenskar såklart, men många. Hur kan vi lägga energi på något så sjukt onödigt? Hur kan vi känna så mycket känslor för något som går på tv, för något som knappt är på riktigt? Asså jag säger inte att jag tycker min familj har ett dåligt fokus i livet, ag skulle säkert också ha suttit där i soffan och jublat om jag hade varit mer insatt. Men jag bara tycker att det är så intressant hur människor kan ha så olika perspektiv.

Igår fick jag julfeeling för första gången i år. Mamma hade hängt upp min ljusslinga i mitt fönster. Mmmm. Synd bara att det inte snöar. Jag vill verkligen att det ska snöa snart. Vill använda mina vinterkängor.

---

Det händer massamassa saker just nu! Fast det känns ändå relativt lugnt. Eller jag vet inte. Men åh vilket löst blogginlägg. Blablabla.

Har ni tänkt på att de flesta gamlingar har sitt armbandsur så att själva urtavlan är på insidan av handleden istället för utanpå, som det är vanligast att ha det? Jag undrar varför det är så att typ bara äldre personer har så.

Jag vet inte vad jag ska önska mig i julklapp. Vill inte ha någonting egentligen, tror jag.

Jag är sångsugen. Kul :) nu ska jag börja skriva på min krönika till svenskan. Wehoo.

De tre första låtarna ville jag gråta. Jag gjorde nästan det. Jag satt framåtlutad med stora öppna ögon, utan att blinka. Jag stampade takten med foten.

Att känna basen i hela kroppen. Att känna musiken i hela kroppen.

När jag mår riktigt bra av musik ryser jag. Det händer oftast när jag hör saker live. Under den här konserten ryste jag flera gånger.

Jag älskar musikeufori.

---

Men jag är så rädd för att tappa bort det bra! Hur lever jag i nuet? Hur förlänger jag det här ögonblicket? Hur upplever jag det på bästa sätt?

Jag spelade in en låt på min mobil, för att föreviga, för att sedan kunna titta och minnas hur bra det var. Men sedan tog minnet på mobilen slut, jag behövde radera bilder. Då satt jag och raderade bilder, på konserten, för att jag skulle kunna spela in konserten som jag var på, för att jag skulle kunna uppleva den igen. Det är idiotiskt. Varför tog jag inte vara på stunden fullt ut när jag väl satt där? Varför ville jag göra mitt framtida jag en tjänst, för att jag nog kommer vilja lyssna på det senare?

Åh vad trött jag blir. Jaja. Det var magiskt iallafall.

Jag vill lyssna på musik. Alltså verkligen lyssna. Typ sitta ned i en fåtölj och bara lyssna.

Jag vill sova. Åh vilken crazynajs känsla att vakna imorgon halv sju med tio timmars sömn i kroppen. Heaven.

Jag vill prata i telefon.

Jag vill läsa harry. Jag kommer aldrig sluta läsa harry. Fast mina föräldrar har i princip förbjudit mig att läsa mer harry. De tycker jag ska läsa något annat för omväxlingsskull. Det tycker inte jag.

Jag vill bocka av saker på min lista. Jag har gjort en lista med allt jag ska ha hunnit göra de närmaste två veckorna. Listan är lång och har bara några få röda bockar än så länge. Fast jag får väl skylla mig själv, eftersom det krävs att jag gör saker för att kunna bocka av dem. Och gör jag saker? Nej. Inte just nu iallafall.

Jag vill planera vad jag ska ge till folk i julklapp. Vill skriva julklappsrim.

Jag vill tänka. Det är najs faktiskt.

Nu ska jag plugga. C'mon. C'mooooooon. Okej nu kör jag.

Jag vill att det ska snöa! Det blir så tyst när det snöar. Man tittar ut genom fönstret och tror att det är storm. Men när man sedan öppnar fönstret är det som att man har stängt av ljudet på verkligheten. Det är bäst. Jag längtar. Om en vecka är det första advent. Crazy. Fast det känns på något sätt som att det inte är någon idé att älta att tiden går snabbt, för i princip alla håller ju med om det. Vi vet att vi tycker att tiden går snabbt. Men det gör ingen nytta att upprepa det gång på gång, det enda man kan göra med ett sådant konstaterande är att nicka och hålla med.

---

På torsdag ska jag på Jonathan. Jag lllllääääännnnngggggttttttaaaaaarrrrrr.

Jag kanske inte är samma som för ett år sedan. Jag vet ju inte, jag kan ju inte vara objektiv när det gäller mig själv. Och det händer ju visst massa saker. Men det känns ibland som att ett år ba går förbi obemärkt. Hur gör man för att leva liksom, utan att behöva tänka carpe diem varje dag. Jag hatar förövrigt carpe diem. När någon säger carpe diem vill jag stänga in mig, dra ned persiennerna och kolla på film hela dagarna. För man kan inte leva varje dag som den vore den sista. Asså dels för att man rent praktiskt inte kan det, men det fattar ju alla (jag måste åka till Paris, jag måste se eiffeltornet innan jag dör!!! osv). Men också för att det hör livet till att ha gråa ledsna onajsa dagar. Och om man ska tänka att varje dag vore den sista, då får man inte ha en deppdag. Och det vill jag ha ibland. Man kan ju liksom inte veta av det lyckliga om man inte har känt på det olyckliga.

Är det värt att stanna kvar och göra något som man har ångest inför vecka efter vecka med motivationen att det är lite kul och bra i längden? För det jag gör är ju bra i längden. Jag får pengar, jag får erfarenhet osvosv. Men frågan är om man alltid ska hänga kvar för att man tror att man gör sitt framtida jag en tjänst. Har man gjort sig själv en tjänst ifall man hade en dos ångest varje vecka i flera år?

Hur kan man veta vad man kommer ha nytta av i framtiden? Borde man inte lyssna på vad man vill just nu? För det är ju det enda man kan veta något om, nuet. Fast det klart, man kan ju ana vad man kommer ha nytta av i framtiden. Men det är så ofta man tänker: "Nejmen, jag kommer säkert ångra att jag slutade", ni vet. Fast vet man egentligen någonting om hur man kommer känna längre fram i tiden? Man kanske inte kan tala för sig själv, för man vet inte vart livet har tagit en om några år.

Åh vad svårt.

här bodde vi

vi åt sån här rolig sushi på rullband

vi åkte londonögat

vi promenerade i notting hill

vi drack afternoon tea. det var grymt, det var grymt

jag är påväg till mitt wonderland. jag längtar till hogwarts

min mamma är bäst

london är bäst