helå hellå hallå halå
Känner mig disträ idag. Diffus känsla. Jag vet liksom att jag har massa saker att göra, men jag är inte speciellt stressad. Jag glömmer massa saker och hör inte riktigt när folk pratar med mig. Jaja. Jag längtar iallafall till torsdag. Då är det första december och jag ska gå upp tidigt fast jag har sovmorgon o titta på julkalendern. Och så ska jag äta min första bit choklad ur min chokladkalender. Och på torsdag är det bibelstudiegrupp också, vilket är najs!
Igår tittade mamma, pappa och lillebror på Vem kan slå Filip och Fredrik. Sista tävlingen hade nåt att göra med att man skulle skjuta en boll i mål. Medan jag stod inne i badrummet och borstade tänderna hörde jag hur de satt och ba "kom igen kom igen kom igen, sätt den då, sätt den". Sen hörde jag hur de ropade "JAAAAA YES VILKEN SNYGG FINT, HAN SATTE DEN!!!". Och så jublade de jättelänge och lät otroligt lyckliga för att den personen de ville skulle vinna skjöt i mål och vann. Då kom jag att tänka på hur litet perspektiv vi svenskar har. Inte alla svenskar såklart, men många. Hur kan vi lägga energi på något så sjukt onödigt? Hur kan vi känna så mycket känslor för något som går på tv, för något som knappt är på riktigt? Asså jag säger inte att jag tycker min familj har ett dåligt fokus i livet, ag skulle säkert också ha suttit där i soffan och jublat om jag hade varit mer insatt. Men jag bara tycker att det är så intressant hur människor kan ha så olika perspektiv.
Kommentarer
Trackback
