livet asså
Äntligen. Äntligen äntligen äntligen. Nu andas jag. Jaaaaaaaaaaa.
Igår satt jag kvar i skolan och skrev klart min filosofiuppsats. När jag var klar åkte jag hem. Jag åkte hem efter skolan. Det händer mig typ aldrig. Jag åkte hem, tog på mig myskläder och satte mig i köket och läste harry potter. Sedan åt jag. Sedan kollade jag på idol. Sedan gick jag o lade mig, innan jag hann se vem som hade åkt ut. Det var en otrolig känsla att kunna få titta på idol utan att man har någonting annat som man egentligen måste göra. Åh, lyckan.
Nu är det höstlov. JAAAAAAA. Hurrahurrahurra. Grymt. Imorgon ska jag på Loney,dear på kägelbanan med Johanna. Fy tusan vad jag längtar. Åh. Åh åh åh. Nu ska jag dansa med jobbiga barn. Fast även de kan vara snälla ibland :)
Livet asså.
kämpakämpakomigenkomigen
Just nu är mitt liv som de sista minuterna på löpbandet. När man tar ut sina sista krafter och bara tittar på klockan varannan sekund för att se hur långt det är kvar. Komigenkomigenkomigen, säger man till sig själv och man vill helst bara lägga sig ned och dö lite. Komigenkomigen detärintesålångtkvar kämpakämpa, går tankarna i huvudet medan jag gnäller utmattat, som ett barn som rycker sin mamma i armen och tjatar om att hon går för snabbt. Bara det att jag både är mamman och barnet.
Efter den här veckan andas jag igen. Jag försöker göra det nu också. Men efter den här veckan kommer jag kunna göra det på riktigt. Pew. Jag vet inte ens vad som händer efter höstlovet. Det känns som om livet tar slut efter den här veckan, för att jag har kämpat så intensivt för att överleva fram till vecka 44. Känns inte som om jag har något liv efter det här. Men det har jag som tur är. Längtar, längtar, längtar tills allt är över, då jag får släppa alla spänningar som stressen med ett elakt flin har lagt på mina axlar. Jag vill få massage, har ont i kroppen. Men jag är ganska glad ändå :) för jag har så himla mycket kul att se fram emot. Och det är ju bra. Nu är klockan inte ens tio och jag ska sova. Hurra. Branatt
det räcker nu
.....................................................
man måste härma de som orkar
de som fortsätter ändå
....................................................
och inatt, du måste tvinga mig ut
och jag ska bara följa med,
jag behöver det
och inatt, jag orkar inte vara rädd mer
du måste ta mig nån annastans
söka tystnaden/pausa
I helgen hade jag det så otroligt bra. Jag åkte till den vilande staden där två vänner förgyllde livet.
Vi åt gröt, pannkakor, och bananglassar (banan med en sked i, som man lägger i frysen och sedan äter fryst).
Jag klippte oss alla tre. Det blev faktiskt grymt. Förutom mitt eget hår. Det blev relativt misslyckat. Men som tur var var det bara min sidecut som jag klippte, och den växer himla snabbt.
Vi köpte blomkål av grönsakshandlaren på torget som har stått där året runt sedan 1975.
Vi sjöng iiii lagunen, finns det bara hon och du från Ariel. För det var en lagun utanför huset. Och Sofia doppade huvudet i lagunen.
Vi pratade om Fibus.
Vi hyllade hösten. Vi tittade på stjärnorna.
Vi köpte mängder, alltså mängder, med te. Bland annat lakritste och chokladte.
Jag fick sova så länge jag ville. Så länge jag ville. Det har jag inte gjort sen i augusti. Jag sov till halv tolv. Så otroligt lycklig jag var då när jag vaknade. Åh. Kan fortfarande bli glad när jag tänker tillbaka på det.
Det bästa vi gjorde var att gå in i klosterkyrkan. Det luktade så otroligt gott därinne, kyrkdoft ni vet. Det var så stilla. Man vågade knappt andas när man var där. Vi gick runt och pratade lite och såg oss omkring. Efter ett tag så satte jag mig ned i ett hörn av kyrkan och bara satt. Jag tänkte verkligen inte på någonting utan jag vilade bara. Satt ned. Andades. Pausade. Vid ett tillfälle blev det helt tyst i kyrkan. Alltså helt knäpptyst. Det var en sådan där kompakt tystnad som man kan ta på, som man kan skära igenom. Den tystnaden behöver man ibland när det ändå låter så mycket överallt annars i livet. Någon stund i veckan borde man ta till att söka den där tystnaden. Tycker jag.
tidigt varje morgon vill jag tacka för ditt ljus
Klockan är prick sex och jag har varit vaken i en halvtimme. Det är mörkt som i graven ute. Fast månen lyser. Konstigt att månen inte lyser av självt, utan att den är helt beroende av solljuset. Konstigt att den ändå kan lysa så starkt.
I helgen ska jag åka bort till en fin vän som bor i en vilande stad. Det ska bli skönt att komma dit. Det är lite som att jag pausar mitt liv här hemma, åker dit och bara andas ut och hämtar kraft. Och när jag kommer tillbaka hit trycker jag på play igen och så kör jag på som vanligt, fast med massa ny kraft.
gos
jag har haft ryckningar i ögonlocket i en timme och tio minuter nu
Jag är så himla glad! Asså åh! Jag är så glad! Söndag har typ blivit min bästa dag i veckan, lätt. Förut hade jag alltid söndagsångest. Det klart att jag fortfarande har det ibland. Men verkligen inte på samma sätt. Jag tycker om att vakna upp på söndagar, trots att jag inte får sova så jättelänge. Varför jag måste gå upp tidigt är för att jag ska till kyrkan, men jag tycker ju om att gå till kyrkan så det gör ingenting.
Jag har varit så sjukt tacksam de senaste dagarna. Har kommit på massa saker som man tar för givet i vardagen. Jag är så otroligt glad att jag föddes i Sverige. Visste ni att det är 0,08% chans att födas i här? Det är så sjukt liten chans. Och jag har det så himla bra här. Vi har alla årstider här. Bara en sådan sak! Att vi får uppleva hur naturen kan se ut i alla dess skepnader. Det är asfett ju! Och att vi får gå i skolan och allt. Åhh det är bara så himla häftigt att jag får ta del av allt det här. Sverige ligger typ i topp på alla sådana här listor som finns över länder där det är bäst ställt, vare sig det gäller demokrati eller ekonomi. Och tänk att jag bor här! Blir så sjukt glad.
Jag vet att jag är sådär jobbigt optimistisk nu, men jag tror man blir så mycket gladare om man uppmärksammar sådana här saker. Man tar väl mer vara på livet. Eller något i den stilen.
För några dagar sedan bakade jag bullar. Jag gjorde en sats med vanlig kanelfyllning, och så gjorde jag en sats med en fyllning som jag trixade ihop helt själv. Jag hade i smör, vaniljsocker, mandelmassa och chokladbitar. Asså mmmmmm vad goda de bullarna blev. Hurra asså. Det är grymt att hitta på egna grejer som blir aslyckade. Nu ska jag ta mig en bulle eller två. Man kan ju inte vara utan sitt fem-i-halv-tre-söndagsfika. Det är givet.
att vara hemma själv är något av det bästa som finns
ikväll ska jag göra det man inte gör så ofta. ta det lugnt.
jag ska lyssna på fantastisk musik och blunda.
jag ska äta havregrynsgröt med banan, äppelmos, kanel och mjölk. och en knäckemacka och kopp varm choklad på det.
jag ska tända ljus.
jag ska spela piano. och sjunga om rösten vill.
jag ska städa. sätta in i diskmaskinen. dammsuga. fixa i mitt rum.
jag ska kanske lyssna lite på tystnaden.
jag ska gå och lägga mig tidigt.
egentligen har jag inte tid med det här. men jag tar mig tiden ändå. va tusan, alla behöver väl en lugn stund ibland.
solhav
jag har avaktiverat mitt facebookkonto. det känns väldigt bra än så länge. jag behöver liksom inte gå in på facebook nu. nu kan jag göra annat. jag stängde av det bara för att jag vet att vi har så mycket plugg framför oss och jag kan inte plugga om jag har facebook, är för beroende. så när plugget har minskat kommer jag tillbaka. kanske kommer bli svårt. men idag var första hela dagen utan facebook, och den klarade jag finfint.
nu kom jag på att jag hade läxa i vokalimprovisation. ska planka det här solot tills imorgon. det har jag inte gjort. ojoj. får gå upp tidigare imorgon och öva.
nästa onsdag är det sångafton. jag är inte nervös än. jag kommer säkert bli. det här är första sångaftonen jag sjunger afro istället för klassiskt. spännande. hela min familj ska komma. kuuul
mina grannar har ett helt gult träd. eller det blir gult på hösten. det är ett solhav under trädet som bildats av alla löv som fallit. varenda gång jag går förbi det trädet blir jag alltid lika förundrad över hur starka färger naturen kan åstadkomma.
