baby baby baby ohhh thought you'd always be mine
Åhhhhh nej jag orkar inte. Nu kommer den välbekanta ångesten inför mina dansklasser på lördag med mina dansbarn. Asså ångesten inför dem (som oftast infinner sig varje vecka) är en sådan där typ av ångest som är så sjukt påtaglig, som man kan känna över bröstet och när man andas. Jag blir så trött varenda gång den kommer. Men det är ju ändå relativt kul när jag väl är där och dansar med dem. Men är det värt det.
Är det värt att stanna kvar och göra något som man har ångest inför vecka efter vecka med motivationen att det är lite kul och bra i längden? För det jag gör är ju bra i längden. Jag får pengar, jag får erfarenhet osvosv. Men frågan är om man alltid ska hänga kvar för att man tror att man gör sitt framtida jag en tjänst. Har man gjort sig själv en tjänst ifall man hade en dos ångest varje vecka i flera år?
Hur kan man veta vad man kommer ha nytta av i framtiden? Borde man inte lyssna på vad man vill just nu? För det är ju det enda man kan veta något om, nuet. Fast det klart, man kan ju ana vad man kommer ha nytta av i framtiden. Men det är så ofta man tänker: "Nejmen, jag kommer säkert ångra att jag slutade", ni vet. Fast vet man egentligen någonting om hur man kommer känna längre fram i tiden? Man kanske inte kan tala för sig själv, för man vet inte vart livet har tagit en om några år.
Åh vad svårt.
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag har lärt mig att inte tänka på mitt framtida jag för mycket. För du vet aldrig vad som händer. De bästa är om du mår bra i stunden.
Trackback
