ochjagvill

igår var jag på konsert. 

ibland när jag är på konsert, eller lyssnar på musik hemma, eller sjunger, så får jag någon slags kick. jag får musikrysningar, rysningar som bara infinner sig i samband med musik. 

igår fick jag musikrysningar och något slags lyckorus i hela kroppen för att jag var så glad. och det var så roligt att det hände, för jag har varit så tom inför musik ett ganska långt tag. har inte vetat varken vad jag ska lyssna på eller sjunga. men jag blev så himla inspirerad igår och det var fantastiskt. tack för musiken, Gud.

 

---

jag tänker på massa grejer, massa stora jobbiga grejer. idag tänkte jag 'åh vad skönt det vore om jag bara slutade tänka'. eller iaf slutade beröras. men egentligen så är jag så enormt tacksam för att jag tänker och för att jag berörs och för att jag blir obekväm av saker i världen som är jobbiga. tänk om jag skulle vara likgiltig. det skulle vara tusen gånger värre än att tycka att jobbiga saker är jobbiga. om ni förstår vad jag menar.

nu kom jag att tänka på en textrad som finns med i en ted gärdestad-låt. 

det finns så sjukt mycket tankar, idéer, principer, moraler, ideologier, känslor, övertygelser, lögner som är sanningar, sanningar som är lögner. hur ska vi alla kunna leva i samma värld. det är väl här ordet respekt kommer in. men respekt, vem är det som bestämmer vad det ordet egentligen betyder?