ochjagvill

i torsdags anmäldes en nioårig flicka försvunnen. och genast var där mellan 500 och 800 människor som hjälpte till i sökandet efter henne. det är helt fantastiskt, jag blir helt glad över att vi svenskar kanske inte är så hårda och kalla som vårt rykte säger, utan att vi faktiskt vill hjälpa andra människor utan att få någonting tillbaka.

men varför sker inte detta mirakel varje gång någon anmäls försvunnen? jag hörde en reflektion på radion över varför det var så många som engagerade sig i sökandet efter flickan. någon sa att det alltid är speciellt när det handlar om barn. och den tanken förstår jag. men jag skulle önska att det samlades lika mycket människor att söka efter alla de som försvinner. de som kanske inte har så många som bryr sig om dem, de som kanske inte anmäldes som saknade förrän efter flera dagars frånvaro från arbetet, de som är gamla. 

åh jag bara önskar att vi alltid skulle hjälpas åt såhär, och att alla skulle värnas om.