ochjagvill

asså. jag har tänkt på förändring så himla mycket de senaste dagarna. har läst i mina gamla dagböcker och insett att saker, som jag då var så himla säker på, är helt förändrade idag. grejer som jag trodde var eviga, det är så här jag tycker, det här är verkligen min åsikt. och det roliga är att jag i samband med dessa tydliga åsikter och beskrivningar av framtidsdrömmar har skrivit: "asså det här kan verka som en sådan här åsikt/dröm som man bara har när man är tonåring och att den kommer förändras, men det här är inte en sådan! Jag kommer verkligen tycka det här sedan/den här drömmen kommer faktiskt hända!". 

åh. jag vill bara klappa mig själv på huvudet. men sedan så tänker jag på alla saker som jag idag är så himla säker på. kommer jag tycka något helt annat om fem år och klappa mitt artonåriga jag på huvudet? jag vill inte ha en klapp på huvudet av mitt framtida jag! jag är rädd för framtiden, för förändringen! det som jag tycker nu är det bästa att tycka, det behövs ingen förändring!

fast som en vis person sa till mig så är det ju sällan så att ens åsikter förändras till det sämre. det är ju inte så att jag tycker att de åsikter jag hade som fjortonåring är bättre än dem jag har nu. isåfall skulle jag ju ha kvar dem, eller hur? så jag behöver egentligen inte vara rädd för mitt framtida jag och mina framtida åsikter, för dem kommer ju vara det bästa för mig då, förhoppningsvis.

men åhhhhh framtiden är så oviss, den finns liksom inte än och det är jag som ÄR framtiden! det är läskigt. tur att Gud håller min framtid i sin hand.