lilla bror

Min lilla lillebror är tio år och har börjat fyran i en ny klass på en ny skola. Och jag märker att han har mognat redan efter några veckor. Eller mognat kanske är fel ord. Jag märker att han har gått in i en annan fas i livet. Idag kom han till mig och var jätteledsen. Han hade kärleksproblem.
Jag ba kände hans förtvivlan. Jag vet hur det känns. Det är så jobbigt att vara tio år och kär. Livet är jobbigt när man är tio år. Jag bara önskar att jag skulle kunna lugna hans oro genom att säga att det blir bättre och lättare när man blir äldre. Men tyvärr är det ju helt tvärtom. Ju längre man lever desto svårare blir det att ta sig över hinder i livet, känns det som. Fast det som är bra är ju att då har man ju faktiskt levt ett tag, och har gjort erfarenheter som man kan dra nytta av. Det är inte lätt att veta vad man ska göra när man är tio år och inte har några som helst erfarenheter att gå efter. Det klart att man går till sin storasyster och gråter.
Jag undrar när man är för gammal för att gå till sin storasyster eller mamma för att gråta. Kommer man till en punkt i livet då man helt plötsligt känner att nu räcker det? När man plötsligt känner att jag är för stor för det här nu. Betyder det att man alltid måste vara stark då?
Världens bästa bror har jag iallafall

Kommentarer
Postat av: Carro

Det här inlägget fick mig att komma och tänka på den här texten jag skrev för nåt år sen:



Ögon som inte gråter,

en mun som aldrig klagar

Armar som inte brister,

en rygg som aldrig knakar



Ge mig det

Gör mig stark

För den starke faller aldrig



...



Tänk om det faktiskt vore så?

2011-09-15 @ 22:49:24
URL: http://hjarnanssmorgasbord.webblogg.se/
Postat av: Anna

Fast nej. Jag tror att det alltid finns en famn att gråta ut i. Det finns alltid någonstans att vända sig när man inte orkar själv utan måste få släppa ut tårarna och lämna över oron. Om det är syster, mamma, man eller gud kommer nog variera. Men jag tror aldrig jag kommer kunna eller behöva vara så stark att klara allting själv. Det är konstigt i vårt samhälle att alla förväntas bli så självständiga när vi vet hur beroende vi är av varandra...

2011-09-18 @ 12:46:10
URL: http://prinsessananna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0