jag tror jag har hittat det
Ibland funderar jag på om jag är materialist. Eller så blir jag automatiskt materialist bara för att jag är född i sverige (jag menar inte riktigt det, men det förstår ni säkert). Saker kan göra mig väldigt glad. Så är det ju liksom, det kan jag inte förneka trots att jag gärna vill det. Frågan är väl hur länge glädjen håller i sig, jag menar man kan ju bli jätteglad av en bit choklad, men det varar väl i någon minut sådär och sedan är man lika ledsen som innan. Eller? Så det är väl inte riktigt äkta glädje, eftersom den försvinner så fort. Eller?
Om detta stämmer, är det alltså otroligt meningslöst att vara materialist för lyckans skull (och man kan ju fråga sig varför man annars skulle vara materialist om det inte var för att sakerna gjorde en glad). För man måste alltid jaga. Måste alltid förnya, måste alltid fylla på. För efter ett tag töms ju lycko-behållaren och då är det dags för en ny dos. Och hur kul är det att leva på det viset?
Vet ni vad. Vi måste hitta något annat. Som fyller på lycko-behållaren en gång för alla, så att den aldrig töms.
Kommentarer
Postat av: Rebecka
Postat av: Rebecka
FINASTE HELENA! Hurra, vad du är fin. jag hjärta dig. jag saknar dig, du är vackrast och finast. nu har jag hittat din blogg också, hurra. hjärta<3
Postat av: Anna
...och enligt samuel klintefält och mig så är det Gud. Jag tycker det är fint! Att gud ska få ta upp varenda liten del av ens hjärta!
Postat av: victoria
JARRÅ. Så väldigt sant dedär. Och jag tror jag vet en grej som inte tar slut..
Trackback
