ochjagvill

Min vän ska flytta dit, han har fått en lägenhet. Åh vad skönt, åh vad bra. Nu kan livet börja på nåt sätt.

Den fina gatan. Linnégatan tror jag den heter. Där vill jag bo. Där ska jag bo en dag. Du och jag ska bo där, eller hur?

I Slottskogen såg vi en mamma och ett barn. De sprang runt på gräset och skrattade jättemycket och busade och tittade på varandra med glittriga ögon. Jag tycker det är trevligt att hitta på historier om folk jag ser. Jag tänkte att pappan i familjen kanske flyttade någonstans, kanske till Ryssland. Men vi ska tamejtusan klara oss på egen hand, tänkte mamman. Och det gör de nog också, de såg båda väldigt glada ut. Fast å andra sidan avslöjar ytan inte alltid vad som finns på insidan.

Hakgubbar som alltid är lika roligt. Det är sådant man alltid kommer skratta åt. För det är så sjukt roligt.

Min vän har en bok med blanka sidor. I den ritar hon ögonblick. Istället för att ta kort, sa hon. Där har hon ritat sin systers vardagsrum, en tjock tant i parken, en husknut. Och massa fler saker. Hon tog upp boken lite då och då under tiden jag var hos henne, för att dokumentera ögonblicket. Så fruktansvärt fint.

En hund med en scarf.

Vi gick på kullerstensgatan, stannade till vid en leksaksaffär för att spela på alla speldosor. Stannade för att äta en bulle lika stor som tallriken. Den blev man minsann mätt av ska ni veta. Jag åt inte hela själv dock. Det hade varit coolt.

Påslakan med hjärtan. Såg lite ut som min favoritkjol. Bara massa förvirrade hjärtan i massa förvirrade färger.

Kyrkan i massor. Lugnet.

Vi cyklade till havet. Hon badade. Vi hade converse båda två. Vita.

---

Längtar inte. Trots att man borde göra det nu när det är vår.