livet asså

Äntligen. Äntligen äntligen äntligen. Nu andas jag. Jaaaaaaaaaaa.


Igår satt jag kvar i skolan och skrev klart min filosofiuppsats. När jag var klar åkte jag hem. Jag åkte hem efter skolan. Det händer mig typ aldrig. Jag åkte hem, tog på mig myskläder och satte mig i köket och läste harry potter. Sedan åt jag. Sedan kollade jag på idol. Sedan gick jag o lade mig, innan jag hann se vem som hade åkt ut. Det var en otrolig känsla att kunna få titta på idol utan att man har någonting annat som man egentligen måste göra. Åh, lyckan.
Nu är det höstlov. JAAAAAAA. Hurrahurrahurra. Grymt. Imorgon ska jag på Loney,dear på kägelbanan med Johanna. Fy tusan vad jag längtar. Åh. Åh åh åh. Nu ska jag dansa med jobbiga barn. Fast även de kan vara snälla ibland :)
Livet asså.

kämpakämpakomigenkomigen

Just nu är mitt liv som de sista minuterna på löpbandet. När man tar ut sina sista krafter och bara tittar på klockan varannan sekund för att se hur långt det är kvar. Komigenkomigenkomigen, säger man till sig själv och man vill helst bara lägga sig ned och dö lite. Komigenkomigen detärintesålångtkvar kämpakämpa, går tankarna i huvudet medan jag gnäller utmattat, som ett barn som rycker sin mamma i armen och tjatar om att hon går för snabbt. Bara det att jag både är mamman och barnet.
Efter den här veckan andas jag igen. Jag försöker göra det nu också. Men efter den här veckan kommer jag kunna göra det på riktigt. Pew. Jag vet inte ens vad som händer efter höstlovet. Det känns som om livet tar slut efter den här veckan, för att jag har kämpat så intensivt för att överleva fram till vecka 44. Känns inte som om jag har något liv efter det här. Men det har jag som tur är. Längtar, längtar, längtar tills allt är över, då jag får släppa alla spänningar som stressen med ett elakt flin har lagt på mina axlar. Jag vill få massage, har ont i kroppen. Men jag är ganska glad ändå :) för jag har så himla mycket kul att se fram emot. Och det är ju bra. Nu är klockan inte ens tio och jag ska sova. Hurra. Branatt

det räcker nu

JONATHANS NYA SKIVA HAR KOMMIT
.....................................................
man måste härma de som orkar
de som fortsätter ändå
....................................................
och inatt, du måste tvinga mig ut
och jag ska bara följa med,
jag behöver det
och inatt, jag orkar inte vara rädd mer
du måste ta mig nån annastans

söka tystnaden/pausa

I helgen hade jag det så otroligt bra. Jag åkte till den vilande staden där två vänner förgyllde livet.
Vi åt gröt, pannkakor, och bananglassar (banan med en sked i, som man lägger i frysen och sedan äter fryst).
Jag klippte oss alla tre. Det blev faktiskt grymt. Förutom mitt eget hår. Det blev relativt misslyckat. Men som tur var var det bara min sidecut som jag klippte, och den växer himla snabbt.
Vi köpte blomkål av grönsakshandlaren på torget som har stått där året runt sedan 1975.
Vi sjöng iiii lagunen, finns det bara hon och du från Ariel. För det var en lagun utanför huset. Och Sofia doppade huvudet i lagunen.
Vi pratade om Fibus.
Vi hyllade hösten. Vi tittade på stjärnorna.
Vi köpte mängder, alltså mängder, med te. Bland annat lakritste och chokladte.
Jag fick sova så länge jag ville. Så länge jag ville. Det har jag inte gjort sen i augusti. Jag sov till halv tolv. Så otroligt lycklig jag var då när jag vaknade. Åh. Kan fortfarande bli glad när jag tänker tillbaka på det.
Det bästa vi gjorde var att gå in i klosterkyrkan. Det luktade så otroligt gott därinne, kyrkdoft ni vet. Det var så stilla. Man vågade knappt andas när man var där. Vi gick runt och pratade lite och såg oss omkring. Efter ett tag så satte jag mig ned i ett hörn av kyrkan och bara satt. Jag tänkte verkligen inte på någonting utan jag vilade bara. Satt ned. Andades. Pausade. Vid ett tillfälle blev det helt tyst i kyrkan. Alltså helt knäpptyst. Det var en sådan där kompakt tystnad som man kan ta på, som man kan skära igenom. Den tystnaden behöver man ibland när det ändå låter så mycket överallt annars i livet. Någon stund i veckan borde man ta till att söka den där tystnaden. Tycker jag.

tidigt varje morgon vill jag tacka för ditt ljus

Klockan är prick sex och jag har varit vaken i en halvtimme. Det är mörkt som i graven ute. Fast månen lyser. Konstigt att månen inte lyser av självt, utan att den är helt beroende av solljuset. Konstigt att den ändå kan lysa så starkt.
I helgen ska jag åka bort till en fin vän som bor i en vilande stad. Det ska bli skönt att komma dit. Det är lite som att jag pausar mitt liv här hemma, åker dit och bara andas ut och hämtar kraft. Och när jag kommer tillbaka hit trycker jag på play igen och så kör jag på som vanligt, fast med massa ny kraft.
gos

jag har haft ryckningar i ögonlocket i en timme och tio minuter nu

Jag är så himla glad! Asså åh! Jag är så glad! Söndag har typ blivit min bästa dag i veckan, lätt. Förut hade jag alltid söndagsångest. Det klart att jag fortfarande har det ibland. Men verkligen inte på samma sätt. Jag tycker om att vakna upp på söndagar, trots att jag inte får sova så jättelänge. Varför jag måste gå upp tidigt är för att jag ska till kyrkan, men jag tycker ju om att gå till kyrkan så det gör ingenting.
Jag har varit så sjukt tacksam de senaste dagarna. Har kommit på massa saker som man tar för givet i vardagen. Jag är så otroligt glad att jag föddes i Sverige. Visste ni att det är 0,08% chans att födas i här? Det är så sjukt liten chans. Och jag har det så himla bra här. Vi har alla årstider här. Bara en sådan sak! Att vi får uppleva hur naturen kan se ut i alla dess skepnader. Det är asfett ju! Och att vi får gå i skolan och allt. Åhh det är bara så himla häftigt att jag får ta del av allt det här. Sverige ligger typ i topp på alla sådana här listor som finns över länder där det är bäst ställt, vare sig det gäller demokrati eller ekonomi. Och tänk att jag bor här! Blir så sjukt glad.
Jag vet att jag är sådär jobbigt optimistisk nu, men jag tror man blir så mycket gladare om man uppmärksammar sådana här saker. Man tar väl mer vara på livet. Eller något i den stilen.

För några dagar sedan bakade jag bullar. Jag gjorde en sats med vanlig kanelfyllning, och så gjorde jag en sats med en fyllning som jag trixade ihop helt själv. Jag hade i smör, vaniljsocker, mandelmassa och chokladbitar. Asså mmmmmm vad goda de bullarna blev. Hurra asså. Det är grymt att hitta på egna grejer som blir aslyckade. Nu ska jag ta mig en bulle eller två. Man kan ju inte vara utan sitt fem-i-halv-tre-söndagsfika. Det är givet.

att vara hemma själv är något av det bästa som finns

ikväll ska jag göra det man inte gör så ofta. ta det lugnt.
jag ska lyssna på fantastisk musik och blunda.
jag ska äta havregrynsgröt med banan, äppelmos, kanel och mjölk. och en knäckemacka och kopp varm choklad på det.
jag ska tända ljus.
jag ska spela piano. och sjunga om rösten vill.
jag ska städa. sätta in i diskmaskinen. dammsuga. fixa i mitt rum.
jag ska kanske lyssna lite på tystnaden.
jag ska gå och lägga mig tidigt.
egentligen har jag inte tid med det här. men jag tar mig tiden ändå. va tusan, alla behöver väl en lugn stund ibland.

solhav

jag har avaktiverat mitt facebookkonto. det känns väldigt bra än så länge. jag behöver liksom inte gå in på facebook nu. nu kan jag göra annat. jag stängde av det bara för att jag vet att vi har så mycket plugg framför oss och jag kan inte plugga om jag har facebook, är för beroende. så när plugget har minskat kommer jag tillbaka. kanske kommer bli svårt. men idag var första hela dagen utan facebook, och den klarade jag finfint.
nu kom jag på att jag hade läxa i vokalimprovisation. ska planka det här solot tills imorgon. det har jag inte gjort. ojoj. får gå upp tidigare imorgon och öva.
nästa onsdag är det sångafton. jag är inte nervös än. jag kommer säkert bli. det här är första sångaftonen jag sjunger afro istället för klassiskt. spännande. hela min familj ska komma. kuuul

mina grannar har ett helt gult träd. eller det blir gult på hösten. det är ett solhav under trädet som bildats av alla löv som fallit. varenda gång jag går förbi det trädet blir jag alltid lika förundrad över hur starka färger naturen kan åstadkomma.

first breath after coma

Jag lyssnar på det här. Mår rätt bra.
Jag ska upp kl sex imorgon. Klockan är halv ett nu. Äsch då, jag har hela fem och en halv timme på mig att sova gott.
Jag har flyttat upp ordentligt till Johannas rum nu. Det är därför jag blev uppe så sent. Fick plötsligt för mig att börja flytta alla mina grejer på en och samma kväll. Igår mjukstartade jag liksom lite med mina kläder, men idag flyttade jag verkligen hela mitt rum upp till rummet på vinden. Fick gå många vändor i den branta trappan. Men nu är jag klarflyttad, nästan. Känns bra. Fast ändå lite konstigt. Har ju bott i mitt forna rum i nästan nio år.
Vet ni om att det snart inte är september längre? Hur gick det till?
Tänk att så lite kan göra en så glad. Men också att så lite kan göra en så ledsen.

jag hittade 1800 kr i en gammal plånbok. så nu kan jag göra många sådana här.
lite kul att jag skrev det som status på facebook och att 36 st gillade det och 9 st kommenterade. typ rekord eller nåt. vi gillar pengar här i sverige minsann. kanske bara här i sverige som något sånt här faktiskt kan inträffa.

yer a wizard harry

jaaaaaaaaaag veeeeeeeeeet inteeeeeeeeeeeeee

äjmen jarrå, livet rullar väl tror jag. jag gillar hösten, gillar inte alls tanken på sensommarvärme. tycker träden är snygga.

en fin vän fyllde år. jag gjorde sjutton muffins, en för för varje år hon levt.

jag håller på att flytta upp till min systers rum som numera står tomt och snart ska bli mitt rum. lite konstigt känns det, men himla bra. egentligen tycker jag inte så väldigt illa om det rum jag har nu, men jag vill ha förändring. ungefär som att jag nog egentligen inte tyckte att mitt hår var så himla fult förut, men jag ville förändra något, så då klippte jag sidecut. ja, det behövs väl ibland.

jag är inte bra på fruit ninja längre. vilket känns otroligt hemskt. jag får alltid ca samma poäng nuförtiden. I used to be the master. men inte nu längre. jaja. jag är iaf grym på wordfeud.


jag hade hoppats på något

I fredags drog jag till göteborg för att stå längst fram med fina vänner och se håkan hellström. jag vet att åsikterna kring honom är delade, men jag tycker han är fantastisk. dock så sjöng alla med så tusan mycket, det irriterade mig lite från början. fast efter ett tag så glömde jag bort att jag var irriterad och så sjöng jag lika mycket som alla andra.
tax för en grym kväll. på lördagen gick jag upp kl fem och tog ett tåg som gick kl sex. crazy. men värdaste resan anyway

lilla bror

Min lilla lillebror är tio år och har börjat fyran i en ny klass på en ny skola. Och jag märker att han har mognat redan efter några veckor. Eller mognat kanske är fel ord. Jag märker att han har gått in i en annan fas i livet. Idag kom han till mig och var jätteledsen. Han hade kärleksproblem.
Jag ba kände hans förtvivlan. Jag vet hur det känns. Det är så jobbigt att vara tio år och kär. Livet är jobbigt när man är tio år. Jag bara önskar att jag skulle kunna lugna hans oro genom att säga att det blir bättre och lättare när man blir äldre. Men tyvärr är det ju helt tvärtom. Ju längre man lever desto svårare blir det att ta sig över hinder i livet, känns det som. Fast det som är bra är ju att då har man ju faktiskt levt ett tag, och har gjort erfarenheter som man kan dra nytta av. Det är inte lätt att veta vad man ska göra när man är tio år och inte har några som helst erfarenheter att gå efter. Det klart att man går till sin storasyster och gråter.
Jag undrar när man är för gammal för att gå till sin storasyster eller mamma för att gråta. Kommer man till en punkt i livet då man helt plötsligt känner att nu räcker det? När man plötsligt känner att jag är för stor för det här nu. Betyder det att man alltid måste vara stark då?
Världens bästa bror har jag iallafall

att bli vuxen

det blixtrar och åskar. åskan kom två sekunder efter blixten. det betyder att blixten är två kilometer bort, har jag hört iallafall. det kanske är en myt. men jag blev iallafall rädd, för pappa sa 'helena, dra ut datorsladden ur kontaktuttaget'. när pappa är rädd blir jag rädd. undra om det kommer vara så hela livet, att man inte blir riktigt rädd förrän ens föräldrar, eller iaf väldigt närstående, blir rädda. eller är det något man växer ifrån i takt med att man blir vuxen? hm.

idag flyttade min syster. flyttade från huset i bromma till en lägenhet på kungsholmen. det skaver lite i mig, fast det känns mest roligt. för hon är så otroligt glad. och jag var i lägenheten, och den var så snygg. jag ska alltid hänga där. så det känns ändå okej. dessutom ska jag få hennes rum här hemma. det blir bra. fast det kommer ändå kännas otroligt märkligt att när vi säger hemma kommer vi nu mena olika platser.

fnissängel

idag cyklade jag och blundade samtidigt. livsfarligt jag vet.
jag åt bacon-och-banan-och-jordnötssmör-cupcake med en vän.
låg i gräset.
satt på balkongen.
skrev kylskåpspoesi.
sjöng jazzlåtar med pappa på piano.
gjorde harmoniläraläxa. ville dö lite när jag tänkte på alla framtida läxor i harmonilära som kommer bli tusen gånger tyngre än denna.
lyssnade på detta. helt awesome musik. det bästa är att han sjunger lika bra live.

släpp in solen/de svåraste orden

Jodå.
Jodå det går!
Faktiskt.

Igår blev jag till hälften skallig. Nästan. Sidecut kan det också kallas. Jag tycker nog inte att det är lika stort och vågat som andra tycker. Eller så gör jag det haha. Det varierar från stund till stund.
Har målat naglarna med guldglitter. Ooo så fint.
Skriver kylskåpspoesi på mina nya magnettavla. Den gör mig så glad. Och rofylld.
Jag och min vän Agnes har en deal. Innan klockan slår halv tio måste vi ha stängt av datorn. Och helst av allt ska vi gå och sova efter det. Det har gått relativt bra. Idag till exempel är jag helt klar för sömn redan nu och klockan är knappt tio över nio. Jarrå.

Att vara tom men samtidigt så fylld. Det är en egendomlig känsla.

jag tror jag har hittat det

Ibland funderar jag på om jag är materialist. Eller så blir jag automatiskt materialist bara för att jag är född i sverige (jag menar inte riktigt det, men det förstår ni säkert). Saker kan göra mig väldigt glad. Så är det ju liksom, det kan jag inte förneka trots att jag gärna vill det. Frågan är väl hur länge glädjen håller i sig, jag menar man kan ju bli jätteglad av en bit choklad, men det varar väl i någon minut sådär och sedan är man lika ledsen som innan. Eller? Så det är väl inte riktigt äkta glädje, eftersom den försvinner så fort. Eller?
Om detta stämmer, är det alltså otroligt meningslöst att vara materialist för lyckans skull (och man kan ju fråga sig varför man annars skulle vara materialist om det inte var för att sakerna gjorde en glad). För man måste alltid jaga. Måste alltid förnya, måste alltid fylla på. För efter ett tag töms ju lycko-behållaren och då är det dags för en ny dos. Och hur kul är det att leva på det viset?
Vet ni vad. Vi måste hitta något annat. Som fyller på lycko-behållaren en gång för alla, så att den aldrig töms.

crazzzzy

åh. ja. nu började det helt plötsligt.
jag fick en chock.
blev sliten tillbaka till verkligheten. jag var ju iofs med på det, jag ville ju.
men nu har jag en egendomlig känsla i mig. jag känner mig...olustig. det är ett sådant där ord som man aldrig säger.
meeen just nu känner jag mig så.
åååå jag blir så trött på att känna så mycket. det ba känns och känns och känns

kl åtta

tänk att något kan kännas
vad är det som känns egentligen? hur känns en känsla? man kan ju inte beskriva det.
tänk då, att något man verkligen inte ens kan beskriva, kan kännas så fruktansvärt starkt i en
det är ju konstigt
hur vet man att man känner?


jag vill veta
samtidigt som jag inte vill veta
jag vill dra ut på det
fast jag vill egentligen bara ha svar nu

jag får sova hur länge jag vill på dagarna, men trots det vaknar jag vid åtta på morgnarna
får ingen vila

fast smultronet står och väntar








Allt som jag trodde att han inte tyckte att jag var, sa han att jag var





frizonen

Nu åker jag till Frizon, hurra. Jag gillar livet. Jag är inspirerad. Det är en najs känsla. Jag lyssnar på Gungor, och det är också najs. Hejdå.
Stockholm inatt

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0