ochjagvill

Vi åt gröt, pannkakor, och bananglassar (banan med en sked i, som man lägger i frysen och sedan äter fryst).

Jag klippte oss alla tre. Det blev faktiskt grymt. Förutom mitt eget hår. Det blev relativt misslyckat. Men som tur var var det bara min sidecut som jag klippte, och den växer himla snabbt.

Vi köpte blomkål av grönsakshandlaren på torget som har stått där året runt sedan 1975.

Vi sjöng iiii lagunen, finns det bara hon och du från Ariel. För det var en lagun utanför huset. Och Sofia doppade huvudet i lagunen.

Vi pratade om Fibus.

Vi hyllade hösten. Vi tittade på stjärnorna.

Vi köpte mängder, alltså mängder, med te. Bland annat lakritste och chokladte.

Jag fick sova så länge jag ville. Så länge jag ville. Det har jag inte gjort sen i augusti. Jag sov till halv tolv. Så otroligt lycklig jag var då när jag vaknade. Åh. Kan fortfarande bli glad när jag tänker tillbaka på det.

Det bästa vi gjorde var att gå in i klosterkyrkan. Det luktade så otroligt gott därinne, kyrkdoft ni vet. Det var så stilla. Man vågade knappt andas när man var där. Vi gick runt och pratade lite och såg oss omkring. Efter ett tag så satte jag mig ned i ett hörn av kyrkan och bara satt. Jag tänkte verkligen inte på någonting utan jag vilade bara. Satt ned. Andades. Pausade. Vid ett tillfälle blev det helt tyst i kyrkan. Alltså helt knäpptyst. Det var en sådan där kompakt tystnad som man kan ta på, som man kan skära igenom. Den tystnaden behöver man ibland när det ändå låter så mycket överallt annars i livet. Någon stund i veckan borde man ta till att söka den där tystnaden. Tycker jag.