ochjagvill

Igår var jag ledsen för att nästa dag var en måndag, för måndagar är inte asnajsa. Bara tråkiga lektioner (inga musiklektioner iaf), första dagen efter helgen, nya krav osv. Jag somnade alldeles vemodig. Men när jag vaknade imorse kändes det ändå lugnt och jag var ganska glad när jag åkte till skolan.

På samhällslektionen tittade vi på en film om fattigdom. Filmen var en dokumentär som skildrade tre människoöden. Under filmens gång mådde jag otroligt illa. När filmen var slut gick jag ut och spydde.

Filmen handlade om gruvarbetare i Bolivia. En man är trettiofem år och hade jobbat i gruvan mer än halva sitt liv. Han jobbar i gruvan tio timmar per dag för att kunna ge sina barn mat. Om han inte jobbar på mer än två dagar kommer hans familj att dö, för att de inte skulle få något att äta. Inga garantier. Han får veta av läkaren att han har en sjukdom orsakad av hans arbete, och att han kommer att dö inom ett år om han fortsätter att arbeta i gruvan. Men han fortsätter. För att the show must go on, för att han inte har något val.

En artonårig kille kravlar sig igenom trånga gångar i gruvan, tio timmar per dag, och hade gjort det sedan han var fjorton. Gången är så trång att man inte kan vända sig om. För att komma ut måste man backa ut. Det är femtio grader inne i gången och den kan när som helst rasa in.

Det visades intervjuer med fruar som är ständigt oroliga för att deras män ska ha dött i en stenrasningsolycka inne i gruvan. Fyra i månaden dör i sådana olyckor i gruvan. Att gå till arbetet innebär för dem en livsfara. Varje dag. Alla gruvarbetare tuggar kokablad (de blad som man sedan gör kokain av) indränkta i 90% alkohol medan de jobbar. För att stilla hungern, och för att få ett rus som gör att de orkar vara därinne i gruvan och arbeta.

Min reaktion till detta var att jag spydde. För att jag blev så illamående över världen. Hurhurhur kunde det bli såhär. Hur i alla världens namn kunde det bli så fruktansvärt ojämnt i fördelandet av våra resurser. Jag förstår inte. Varför gör vi ingenting?! Varför gör vi ingenting! Vi vet att det är såhär! Jag skämdes för att vara svensk, skämdes för att vi tycker att det är tråkigt i skolan, medan de skulle göra i princip vad som helst för att ens få gå i skolan. Hur kunde vi fördela allting så oproportionerligt. Varför tar vi mer än vad vi behöver, så att det inte finns något kvar till de som behöver.