ut i vida världen och hem igen

igår såg jag en bäbis och hans syster. de satt mitt emot mig på tunnelbanan. han satt i hennes knä.
hon pussade massa på honom. han puttade lite otåligt bort henne och sträckte sina små händer mot fönsterrutan.
släpp mig! jag vill se världen! jag är klar med pussandet och allt sånt. nu är jag redo för världen!
det var med skräckblandad förtjusning som han tryckte näsan mot rutan, och såg världen virvla förbi utanför.
men efter ett tag återgick han till sin syster, som fick fortsätta krama och pussa.
jag vill hem nu. jag vill ha en kram. världen var stor.
jag tror att det kommer vara så hela livet, på ett eller annat sätt.
man behöver komma ut, man vill komma ut och smaka på livet. men trots att livet är så spännande, och har massa att bjuda på, måste man också ha en trygg punkt att återvända till. en trygghetszon där man bara får vila och bli älskad.

för sverige i tiden

när det är eurovision song contest glömmer man plötsligt alla agg man någonsin hyst mot sitt land, och man blir ett med sin nation. om landet förlorar, förlorar jag. då måste jag skämmas. om vi vinner, vinner jag. då känns det på något sätt som att man kan ta cred för vinsten, trots att det enda man har gjort är att ha råkat födas inom samma geografiska område som loreen. vilket egentligen inte är någon bedrift, eftersom vi det inte var vi själva som bestämde var vi skulle födas.
ibland identifierar man sig så mycket med sitt land. vi människor har en sådan otrolig längtan att tillhöra en enhet. jag tror att man ibland skäms för att vi längtar efter det, kanske för att vi kopplar ihop det med nationalismen, och ordet nationalism klingar inte särskilt bra i många öron.
men vi vill känna tillhörighet, och det är inget konstigt. det klart att man inte vill stå ensam. sedan är det ju en annan fråga hur det tas i uttryck. om vi väljer att stänga ute folk ur enheten eller om vi bjuder in fler till gemenskapen.

diagnos skilsmässobenägen

igår lyssnade jag på radio. de snackade om skilsmässor. de sa att 20 000 par per år skiljer sig i sverige. det är tydligen otroligt mycket mer än alla tidigare år.
en doktor pratade om att de tagit fram en medicin som ska motverka skilsmässorna. medicinen skulle göra en mer lyhörd för andras känslor och man skulle bli en mer förstående människa.
yeah right.
nuförtiden ska man verkligen hitta en medicinskt förklaring på allt. kan man inte bara förstå att allt inte går att lösa genom medicinering. för jag tror nog inte att många mediciner faktiskt löser problem. inte om man ser långsiktigt iaf.

underbara skapelse

ALLT ÄR SÅ HIMLA VACKERT.
allt är så fint att jag vill gråta och skratta hela tiden typ.


att sitta o plugga under plommonträdet. är det ens möjligt. det är för najs
nuförtiden går jag lite tidigare hemifrån när jag ska gå till spårvagnen.
det är för att jag ska kunna stanna upp och lukta på luften. och blommorna.
nu slår syrénen ut. och häggen blommar. åhhhh


visste ni att maskrosorna går och lägger sig när det börjar mörkna? vissa iaf.
de stänger sig. stänger butiken liksom.


sådana här kvällar kan jag inte koncentrera mig på att plugga.
jag sätter mig i mitt öppna fönstret och tittar på solen som är påväg att gå o lägga sig.
ett orangeröttguldigtrosa klot vars blick jag inte fullt kan möta.


ALLT ÄR SÅ HIMLA HIMLA BRA OCH VACKERT


ångestlista och minilov

Det doftar fantastiskt ute. Jag vill bara vara ute och lukta på luften.
Jag och mina vänner har gjort ångestlistor; listor på jobbiga saker som måste göras. För varje sak man kryssar för att man har gjort får man lite mindre ångest. Julia har gjort en lista på roliga saker hon måste göra. Den inkluderade bland annat att lukta på häggen. Det var en sjukt fin lista. Jag ska också göra en sådan, så att man inte glömmer bort att livet är mer än bara ångest.
Jag har köpt nya strumpbyxor. Tänk att något så litet kan göra livet bättre. Det var hål i alla mina gamla. Nu har jag köpt ett par mörkblå, utan hål. Vilken befrielse.
Inatt kunde inte jag sova. Ni vet när man liksom inte kan stänga ögonen. Då skrev jag dagbok och lyssnade på hillsong. Fast jag kunde inte sova ändå sen. Då gjorde jag öronproppar av papper. När jag hade satt i dem somnade jag. Hett tips.
Nu är det skola. Snart minilov.

barnen

Idag mötte jag en mamma och ett litet barn på trottoaren. Och barnet flyttade sig liksom lite när jag gick förbi, som man ju gör när man möter någon på en trång trottoar, för att släppa förbi mig. Han var typ två tre år.
Tänk att han har lärt sig att man gör så! Tänk vad mycket man lär sig. Eller snarare, tänk att man lär sig allting! Jag tycker det är så himla häftigt med barn och hur snabbt de snappar upp saker, och att man som förälder verkligen lär dina barn från scratch. Wow vilket ansvar. Vad läskigt. Tänk att alla får bli föräldrar. Men det klart, för vem skulle bestämma vem som inte var lämplig att bli förälder?
Det är så fantastiskt att barn lär sig så snabbt och att de är helt beroende av sina föräldrar. Fantastiskt och skört.

borde nog lyssna på lite håkan hellström, har inte gjort det på länge

I torsdags sköljdes jag över av en gråtpanikpluggHURSKADETHÄRGÅTILL-våg. Jag var ledsen hela dagen. Nu har lite löst sig. Jag har livet helt okej planerat. Inte alls så planerat som jag borde ha det, meeeen.
Imorgon åker nästan hela kammarkören till Gotland. Jag har haft ångest inför det (vi ska göra konserter där vi ska sjunga massa svår nyskriven musik och vi kan det inte) och inte varit ett dugg taggad. Men nu blev jag lite taggad när jag packade. Vi ska trots allt till Gotland och det är väl alltid najs. Vi ska få hänga, vilket vi inte gör så ofta, så det blir roligt tror jag.
Om en månad och fyra dagar går vi ut tvåan. Jag önskar att jag gick ut trean istället.
Petter kom in på en sjukt najs folkhögskola och stannar i Stockholm i höst. Det äger asmycket.
Jag har gett upp hoppet om att jag ska sova. Jag räknar aldrig längre med att jag ska sova längre än sex timmar, vilket jag inte gör heller. Fast jag måste säga att jag har varit tröttare i mina dar, jag är ännu inte på bristningsgränsen. Det kommer väl dagen då vi får sommarlov. Då kommer jag säkert sova i ett helt dygn. Längtar.
Nu kan sommaren komma.

segway




Vi kom tvåa och det var kul. Alla var så duktiga och glada. Det var en sjukt glad kväll.

dofter

Ni vet när det börjar dofta sött i luften! Typ i maj/juni. Jag kände en svag antydan till den doften idag! När jag var påväg hem från skolan. Jag andades in så mycket som jag kunde och ville aldrig att den skulle försvinna. Jag längtar tills våren slår in på riktigt. Och jag längtar till sommaren. Åh, ja.
Påväg hem från spårvagnen finns det ett hus vars tvättstuga det alltid luktar jättemycket från. Jag älskar doften av tvättmedel, jag kan lätt säga att det är en av de fem bästa dofterna i hela världen. Så när jag gick förbi där idag ville jag bara supa in all doft som gick.
Huset precis efter har ventilation som släpper igenom typ alla dofter från köket. Så där luktar det alltid jättemycket mat runt kl sex/sju om kvällarna, när jag är påväg hem. Så även där ville jag bara dra in all doft.
Mina lungor var alldeles trötta när jag kom hem efter att ha gått från ålstensgatan.
Stella, jag vill ha alla dessa tre dofter i vår doftbok.

tunnelbanan

När man gråter på tunnelbanan, de få gånger man gör det, torkar man snabbt bort de tårar som rinner ned för kinden så fort de kommer. Varför gör man det? För att man inte vill verka som en drama queen som bara vill ha uppmärksamhet? För att man vill skona människor från att känna sig obekväma?
Man borde låta sig gråta. Nu för tiden får man aldrig vara svag. Men när man är ledsen borde man få gråta. Oavsett om det är hemma, i skolan eller på tunnelbanan. Tycker jag.
Om man torkar tårarna för att skona folk från att känna sig obekväma så är det onödigt. Det är ändå ingen som märker något. Ingen ser.

jag vill fara överallt

jag skriver samhällsuppsats. är inte klar. var trött för en timme sedan, men nu blev jag ganska pigg.
jag har tänkt så himla mycket på framtiden de senaste veckorna. mest de senaste dagarna. jag inser typ att det jag gör nu spelar roll. att jag skriver en bra uppsats nu kanske gör att jag får mvg i samhälle och det kanske gör att mitt snittbetyg höjs och det kanske gör att jag kommer in på någon särskild utbildning som jag vill gå sedan. jag vill inte riktigt att det ska vara så. jag vill att jag ska kunna göra lite som jag vill nu, att det spelar roll, fast ändå bara en liten roll.
var kommer jag jobba? vad är mitt kall liksom? var är jag om tio år? tänk om jag slutar hålla på med musik. och det är ju sannolikt att det kan hända, för i vilket forum skulle jag musicera. kommer musiken verkligen vara ett avslutat kapitel då, den dagen jag går ut folkhögskolan? om jag ens kommer gå folkhögskola. fast det vill jag verkligen.
det är så mycket jag vill göra, så otroligt mycket jag vill använda mitt liv till. jag vill fara överallt. uppleva allt. men när och hur.
på ett sätt vill jag bara fortsätta vara barn. jag vill inte fylla arton om tre månader, vill inte bli vuxen och tryckas ut i kalla världen. jag vill att mamma ska ta hand om mig, jag vill slippa tänka på allt själv. men det är nästan försent att tänka på det nu. jag är redan vuxen, redan påväg ut känns det som.
så många gånger som jag har tänkt att jag skulle vilja träffa mitt tjugoåttaåriga jag och fråga massamassa saker. fråga hur jag fixade livet, hur det känns att vara vuxen på riktigt. precis som att jag ibland vill träffa mitt fjortonåriga jag och berätta att det kommer lösa sig, berätta att det blir bra. men å andra sidan vill jag inte det. allt skulle bli konstigt. som i harry potter tre, när de har tidvändaren. det skulle bara bli weird om de träffade sig själva.
klockan är halv två. på ett sätt är jag i framtiden mer nu än vad jag var när jag började skriva det här, för då var klockan ett. åhhh kan man bara fatta det. det finns ingen framtid eller dåtid. det finns bara ett nu.

paris i bilder





















PARIS

Eiffel var vårt hem, såg det varje dag. När vi skulle åka var det lite som att säga hejdå till en vän.
Vi var mycket i Montmartre. Där var det så otroligt franskt och fint och idylliskt som man tänker sig att det är.
Victoria fick sig själv avmålad av en gatukonstnär. Jag och Sofia åt sniglar, det var jättegott.
Vi åt macarons i fina färger. En smakade som ros.
Vi gick väldigtväldigt mycket. En dag gick vi nog mer än en mil skulle jag tro. Vi var trötta då.
Vi promenerade upp i Eiffel. Däruppe var det fin utsikt.
Det var sol varje dag fast väderleksrapporterna hade lovat regn. Värt.
Vi såg Moulin Rouge. På den gatan fanns det bara sexshops och porrklubbar. I princip inget annat.
Vi var jättehungriga och då åt vi världens godaste crêpes på ett litet mysigt ställe där de var jättesnälla. Det ägde.
Vi var i Notre Dame och drömde om att få sjunga Esmeraldas bön i en helt tom katedral.
Vi såg Mona Lisa. Hon är liten. Kineserna var helt brutalt ohyfsade och trängde sig före alla, sa "excuse me, excuse me" och ställde sig längst fram framför Mona Lisa. Som om ingen annan ville ställa sig längst fram och ta kort.
Paris var jättebra. Och Sofia och Victoria var jättebra. Grym resa helt enkelt.

segway

jag lyssnar på min vän anna jalkéus. hon sjunger med sin harpa. det är så vackert att jag vill gråta.
just nu vill jag bara sova. och åka segway i solen. hela hela tiden, bara åka segway. för det är så himla roligt. och man känner sig så himla fri. jag vill känna mig fri. det är en sjukt najs känsla. jag vill flyga fram. med solen i ansiktet. och vinden.

.

jag hatar mobbning. det förstör så mångas liv. både de som mobbas och som blir mobbade.
jag ska inte bli en sådan där vuxen som inte ser. jag ska bli en sådan som ser. som hjälper och förebygger.
jag hatar att världen blundar. jag vill inte blunda.

happie







vår.
plus massa bra musik.
jag är glad, överlag.

snälla låt mig nysa och ta bort all snö

Jag har massa att skriva om! Men jag minns knappt nånting.
Idag läste jag en sak på dn.se. Man kan tydligen skicka in frågor till en vett&etikett-expert. Då hade någon frågat om det är oartigt att äta sin pastasallad med sked när man är på jobbet. Och då svarade hon, experten, att det otroligt oartigt för att det är barnsligt, men att det kanske är okej för att hon är just på jobbet och inte på en middag liksom. Och jag ba slogs av hur OTROLIGT oväsentligt det här är, om man ska äta sin pastasallad med sked eller inte. Hör ni hur absurt det låter att det här ens publiceras i typ Sveriges mest seriösa dagstidning, när det finns så BRUTALT mycket fler saker som är viktigare.
Jag kör massa Drawsomething. Jag och Petter ritade frihetsgudinnan till Viktor för några dagar sedan. Den blev sjukt snygg.
Om två veckor åker jag till transtrand och åker längdskidor. Jag har aldrig åkt längdskidor, det ska bli najs. Fjällgården i Transtrand är en av mina favoritplatser i hela världen. Så jag längtar dit. Om tre och en halv vecka åker jag till Paris. CRAZZZZYYYYY. Med två asgrymma tjejer. Det kommer äga. Fast jag är typ lite nervös, har aldrig åkt utomlands på det här sättet, med kompisar bara. Fast äsch, det kommer gå bra.

Assååååå åhhhhhh jag har haft en nys i näsan HELA DAGEN och den vill inte bli nyst. Jag har haft den på känn sjukt många gånger, snälla ba kooooom.

Idag snöade det iofs, men annars så är det vår. Wie. Efter vårt svenska/engelskaprov förra veckan gick vi o åt glass och solade. Det var amazing. Vi lyssnade förresten på Amazing då också.
Wow. Snart är det sommar typ. Efter påsklovet är det bara maj och sedan är det sommarlov.
Hur kan livet gå så fort?

BABY YOU'RE A FIREWORK

I'M HAPPY
jag lyssnar på 2012musik. typ katie perry (kate?).
jag älskar att sova i min säng, den äger.
jag har nu sex st stjärnor i mitt tak.
jag ska sjunga domino på sångafton.
jag har massamassamassa i skolan, men jag är lite distanserad till det just nu.
jag orkar inte sminka mig lika mycket längre. det är skönt.
jag älskar att sjunga.
våren börjar komma, det ljusnar.
jag är kär.
yes I'm happy


jag vill vara ute

Han har massa stjärnor i taket. Jättejättemånga, en stjärnhimmel liksom. Jag har inga stjärnor i mitt tak, så därför har jag tagit några av honom eftersom han har så många. Jag har självklart frågat varje gång ifall jag får ta en, och han har sagt ja fast dock lite motvilligt, som att han egentligen vill ha kvar sina stjärnor. Igår frågade han om jag ville ha en. Jag blev glad. Tack för att du ville ge mig en stjärna. Nu har jag fem stycken i mitt tak.
Han är bäst. Och inte bara för att han ger mig stjärnor.

cello weh

när jag var liten lyssnade vi på enya i min familj. idag kom jag att tänka på den här för att vi sjöng den på kören. jag tänkte alltid att hon sjöng cello weh cello weh cello weh i refrängen. idag fattade jag att det var sail away. tänk att man fortfarande kan lära sig saker. så nu ligger jag på mage i min säng och blundar och lyssnar på cello weh och annat fint av henne. borde kanske sova istället, men det här är också bra. blir alldeles lugn. hejrårå kompisar

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0