ochjagvill

Det går en gubbe på taket. Såg jag långt därborta. Jag tittade mig omkring, men ingen annan hade sett honom. Undra vad han gjorde på taket. Tog sig sin morgonpromenad antagligen. Det var ju så soligt. Där gick han, medan vi satt inne och lyssnade på massa musik som lät likadan och var gjord av underbarn. Chokladbollar fick vi också, för vi hade ett födelsedagsbarn. Tänk om jag var i en såpbubbla. Då skulle jag inte höra någonting av vad någon sa. Då skulle allt vara lite rosa och blått och dimmigt. Jag skulle flyga. Fast jag skulle inte ens kunnat finnas i en såpbubbla, för den skulle bli förskräckt och spricka så fort jag ens hann fråga min ödmjuka fråga ifall jag skulle kunna få ta sällskap med den. Å andra sidan. Inte behöver vi några såpbubblor. Vi lever ju i bubblor helt av oss själva. Helt avtrubbade för andra människors känslor och lidanden. Bara ens egen bubbla är tillräckligt långt bort från någon annans. Då kan man remain oberörd.